Idag påmindes jag om hur mycket dansen betyder för mig. Jag dansar inte i någon grupp just nu och har inte gjort det på ett tag, men dansen finns alltid där i mig ändå. Idag påmindes jag när jag stod i rulltrappan upp mot skolområdet. En kille i rulltrappan bredvid mig rörde sig på ett rytmiskt sätt. Han tog egentligen bara vanliga steg nedför en stillastående rulltrappa, men jag såg att det var så mycket mer än vanliga steg. Det var känsla i stegen. Rytm. Han smittade mig med sitt rörelsemönster. Sista biten uppför den fungerande rulltrappan rörde jag mig därför med känsla och rytmik. Andades i takt med rulltrappan. Min kropp följde efter mitt bröst. Energin exploderade. Någon kan ha sett det, men de skulle nog inte ha uppfattat det som dans, utan mer som ett plötsligt kontrollerat glädjerus. Jag har varit glad hela dagen efter det. Grupparbetet flöt på riktigt bra och trots att jag var trött när klockan slog fem så hade jag fortfarande fin hållning och ett glatt leende. Under kvällen har jag dansat, sett på dansfilm för ytterligare inspiration och sedan dansat ännu mer. Dansen betyder frihet för mig och den hjälper mig att uttrycka mina känslor när ord och handlingar inte räcker till. Jag andas in kärlek idag - och ut kommer bara dans.