Fridisfrej

Det började med att jag var ute och fiskade med Victor några kobbar bortanför Bokö. Mobilen bluppade till och på skärmen såg jag att jag hade fått ett röstmeddelande. Jag chansade på att jag hade täckning och lyssnade av meddelandet. När jag hörde att det gällde en av mina jobbansökningar blev jag nervös att täckningen skulle försvinna så jag tryckte på 5:an för att spara meddelandet. Kvinnan i luren hade inte ens hunnit prata klart innan jag hörde "röstmeddelandet har raderats". Paniken kom. Jag skrattar högt åt detta nu, men där och då var det rena paniken. Vad sa hon? Vem var det ens? Som tur var räckte den lilla infon som jag kom ihåg för att hitta hennes nummer på google. Dagen efter lyckades jag nå henne från fastlandet (efter en del tappra försök att nå henne från berget på Bokö). Samtalet ledde till att jag i mitten av juli gick på jobbintervju i Åkersberga. 

Några dagar senare åkte jag till Schweiz på konferens. Europa och migration stod i fokus. Träffade otroliga personer från hela världen som bland annat inspirerade mig till att göra gott för världen genom att jobba med de små sakerna i vardagen. Alltså, jag kan inte ens förklara i ord hur starkt det var att uppleva Caux. Det är en sådan magisk plats. Palatset, bergbanan, vyn, bergen, människorna, historierna, gemenskapen och kärleken till allt det goda på vår jord. Caux är inte en plats som ska beskrivas, utan en plats som måste upplevas! Jag är så glad att jag åkte dit och jag kommer att åka tillbaka. 

Hann bara hem till Stockholm och sova innan det var dags att bege sig till Mörksund. Victor och jag njöt av lediga dagar genom att gå på marknad, glida runt på flytbryggan, bada och umgås med Victors familj. Efter några dagar hörde chefen från Österåkers Kommun av sig och erbjöd mig tjänsten som handläggare/utredare på flyktingstödsenheten. Efter ett samtal över telefonen så var jobbet mitt!!

Victor och jag åkte till Kolmården, drog en sväng till Viken och sedan bar det av till Västerås för världens bröllopsfest för Angelica och Martin. Efter det återvände Victor till Stockholm för att jobba medan jag åkte tillbaka till Viken. Mamma, pappa och jag tog båten till Bokö för att umgås med resten av familjen i några dagar. Det blåste storm. Vemod och sensommarvindar drog tag i mig, men Elin Hagert och bebis fick mig att lägga fokus nån annanstans och verkligen slappna av och njuta av de sista lediga dagarna.

Idag har jag varit på jobbet. Första dagen. Har slussats fram och tillbaka mellan rum, våningar, personer och möten. Fått massor av nödvändiga prylar och försökt förstå mig på så mycket som jag har orkat ta in. Första intrycket är mycket bra och kollegorna tar hand om mig väl. De verkar inte hata mig trots mina miljoner frågor om självklara saker. Känner mig stolt också. Tänk att jag har fått jobb! Helt galet och såå roligt. 

Det här var mitt försök till en återberättelse. Inte lätt när nånting händer hela tiden och allt påverkar hela tiden den senaste känslan man hade. Känslan jag har nu är iallafall nöjd och avslappnad. 

Puss & natti