Det blev en lång dag på jobbet och ändå räckte inte timmarna till. Telefonen har ringt konstant, vilket är vanligt så här dagen efter helg. Vi har tagit emot en ny familj. Och för att beta av den långa möteslistan hade jag bokat in ett möte efter mottagningen. Brukar inte göra så i vanliga fall, men just nu får jag inte ihop det på något annat sätt. Klockan har sprungit på. Jag insåg vid 17-tiden att jag inte skulle hinna med något pappersarbete alls idag. Jag gick därifrån och lämnade ett hav av papper på skrivbordet. Hatar när jag gör så, för då har jag desto mer att göra imorgon. Meeen, längtan hem tog överhanden. Och jag måste ju hinna hem innan jag ska tillbaka igen. Så nu sitter jag på Roslagsbanan, hungrig och aningen yrslig. Åker hem och vilar och kommer tillbaka med nya krafter imorgon.