Att en halv dag ska behöva gå innan man vaknar. Sängen var så skön imorse så jag snoozade säkert i en timma. Sedan tvingade jag mig opp och iväg till skolan. Hade föreläsning. Den tråkigaste hittills. Jag tyckte att allt var repetition. Öppnade jag ögonen helt så tårades de. Så trött var jag. När jag kom hem satte jag mig med datorn på sängen och uppdaterade mitt CV och kollade upp möjliga praktikplatser. Känner mig lite stressad över att jag inte har ordnat en praktikplats ännu, men försöker övertala mig själv att det kommer ordna sig. Sedan kom den bästa delen på hela dagen. Jag tog på mig löparkläder och reflexväst och mötte upp Ellen vid Tennisbanorna. Det duggregnade. Vi joggade den lilla rundan. Sprang av oss all stress och annat skit och andades in frisk syrerik luft. Det var så skönt. Vi pratade hela vägen, mellan flåsningarna. Löpturen var magisk. Att en halvtimme med Ellen kan ge så mycket energi. Helt sjukt att jag fortfarande har kvar energi med tanke på hur mycket jag gjorde av med under rundan. Jag har ju inte sprungit på så länge. När jag kom hem var jag pigg. Nu under kvällen har jag duschat, pluggat i flera timmar och lagat mat. Nu sitter jag och äter och skriver samtidigt. Jag lagade linspaj med soltorkade tomater, fetaost, oliver, paprika, pesto, chili och massa andra gottigheter. Den blev riktigt god. Gott med lite hetta mot det salta. Och så måste man ju ha färskgurka till. Victor jobbar sent ikväll, men förhoppningsvis hinner jag hälsa på honom innan jag somnar.