Fridisfrej

Idag gick jag upp i ottan. Ville inte väcka Victor så jag smög upp i mörkret och gick in på toan där jag satte upp håret och sminkade mig. Därefter var jag tvungen att tända lampan i hallen för att jag skulle kunna se min frukost. Victor började vakna efter att alarmet försökt få upp honom ett flertal gånger och vi hann kramas i några sekunder innan jag var tvungen att kila iväg till bageriet för att jobba. 

 

På Le Violon Dingue började dagen bra. Jag var pigg och glad och allt verkade för att det skulle bli en bra dag. Då kom en man in i bageriet och meddelade att det varit tre bankrånsförsök i stan och att poliserna höll på att spärra av stora delar av innerstan på grund av en misstänkt bomb. Med detsamma började vi ana att vi skulle komma att behöva utrymma bageriet och kort därefter viftade en polisman med armen och ropade åt oss att vi var tvugna att utrymma. Felicia, Joanna, Julia och jag tog våra väskor och jackor, skruvade av spiselplattorna och ställde in salladerna i kylskåpet, sen låste vi och gick ut och ställde oss vid avspärrningens gräns omkring tio meter från bageriet. 

 

Det blev ett enda stort kaos på gatorna och vart vi än gick hörde vi folk prata om händelsen. De spärrade av mer och mer och poliser, civilklädda poliser, brandmän, ambulans, helikopter, sirener, bombtekniker och åskådare fyllde hela området galet fort. Jag blev glad och lite smått förvånad över att mamma hörde av sig så snabbt efter att vi utrymt bageriet och visste vad som hade hänt. Nyheter sprider sig så himla snabbt!! 

 

Poliserna trodde att det skulle ta ett tag innan vi skulle få komma tillbaka så vi gick till ett fik i närheten och drack varsin kopp te i väntan på att allt skulle återgå till sin vardagliga ordning igen. Vid halv två-tiden ringde Helena, chefen, och berättade att poliserna tagit bort avspärrningarna och att vi fick komma tillbaka. 

 

Eftersom att hela lunchen var över kunde vi inte göra annat än att plocka undan allt som vi, innan utrymningen, ställt fram så fint. När händelser som den idag inträffar, är det som om någon möblerar om i ens hjärna. Jag som kände mig så pigg och glad på förmiddagen kände mig under eftermiddagen helt rubbad i kolat. Jag stannade upp flera gånger i mina rörelser och frågade mig själv vad jag höll på med. Allt blir så konstigt när saker och ting tappar sin struktur och inte blir som man tänkt sig...

 

Jag jobbade över ett tag och sen gick jag hem. Tog en lång dusch för att slippa lukta kanelbulle och för att piggna till så att jag skulle orka läsa lite innan Victor kom hem. Hann lagom att ta fram datorn och böckerna innan Victor kom inklivandes i hallen. Jag läste några sidor och sedan kände jag mig hyfsat nöjd. Jag har lite koll på vad jag ska skriva i morgon. Victor ville att jag skulle kolla på Walking dead med honom så vi gjorde det. Jag fattar dock inte grejen med att kolla på zombie-filmer, men men. 

 

Nu är jag jättetrött. Hoppas inte att mardrömmarna hälsar på mig inatt. Finns ju en risk att de gör de efter den här dagen...

 

Natti natti!