Fridisfrej

Jag är så in-i-Norden skrivsugen så nu tänker jag ta-mig-17 skriva så tummarna ryker!

I december hade jag fullt sjå med att se på julkalendern, fira svensk jul med afrikaner, baka, gå på Lucia, fira jul med alla nära och, till råga på det, fara härs och tvärs från Valdemarsvik till Norrköping. Från Norrköping till Västerås vidare till Gotland, där det nya året välkomnades. När väl 2013 var välkomnat bar det av mot Valdemarsvik för att en vecka senare förflytta sig till Stockholm under en veckas tid. Först nu, efter en kort mellanlandning i Norrköping, styr jag kosan hemåt till Valdemarsvik.

Det är rysligt mycket åkande hit & dit, men det fina i det är att man får så mycket energi av att man ständigt är i rörelse och att man upplever nya platser och nya ansikten nästan varje dag. Det är härligt!

Känner mig helt och hållet tillfreds med tillvaron och jag måste till-och-med säga att jag längtar hem till mitt skrivbord där jag ska sitta i några dagar framöver och bara skriva, trots att det nu handlar om en tentaskrivning. Den senaste veckan har jag haft en krypande oro i kroppen gällande tentan, men den känslan är som bortblåst. Jag älskar när känslan av att allt är så enkelt plötsligt kommer ifatt mig. Bra magkänsla. Nu sätter jag fart på alla motorer och kör på så länge känslan finns kvar och hoppas att tentan blir bra. Viljan är stark och lösningarna lyser så mycket starkare än problemen så jag ser inget annat än att jag löper rakt i mål.

Det finns en underbar person vid namn Ulla-Britta som jag bara måste få tillägna några fina ord. Hon är 90 år, livsglädjen är enorm och hela hon utstrålar sådan värme att jag blir alldeles lugn när jag tänker på henne. Kommer precis därifrån nu och det kan vara så att min skrivglöd kom från henne då hon har ett långt, härligt liv som journalist att blicka tillbaka på. Och det är just vad vi gjort idag - blickat tillbaka på hennes liv. Tack snälla för att jag fick hälsa på och ta del av vackra minnen ur ditt liv över en fika. Hennes kämpaglad och livsglädje smittade av sig och jag tackar för det!

Nu ska jag kliva av 46:an som jag sitter på och vandra en 5-minuterssträcka i snö. Kan inte bli mer uppiggande.

Skulle kunna skriva mer, men nu får det vara nog för stunden.

/Frej