Fridisfrej

Sommaren har förvandlats till höst och jag står i ett regn med färgglada löv upp till knäna. Böckerna hälls över mig, men jag läser dem och

ställer dem så fint på hyllan. Ibland leker jag med döda fiskar. Det är mitt liv nu. 

Åker till (för mig) helt nya världar som får mig att bli yr. Men har kul samtidigt. 

Låter mig få vara lycklig och gör allt jag känner är rätt för dagen och stunden. 

Jobbar på att vidga alla perspektiv. Tänka att jag är en taklampa i någons hem, eller kanske en stjärna på himmelen? 

Dagens största händelse var, enligt Alice, när vi såg ett träd som blixten vält.

Och en hackande hackspätt. Sjuåringens syn på livet är väldigt fascinerande.

 Många tankar - smarta dessutom - om hur man kan gå till väga för att hjälpa allt och alla på olika sätt vid olika tillfällen. Hon kan få mig att skratta hysteriskt.

Efter en dag med supersmarta Alice somnar man gott och med ett leende.

Ibland, i staden där människor inte vet hur man går, händer det

att man hittar sig själv på Naturhistoriska. Inte i någon monter då som man kanske får för sig. Nej. Utan utanför. Men vänta några hundratusen år så står vi där vi med.

Så än så länge står jag här mitt i livet. Nog för idag. Löv