Fridisfrej

Lyckans dag. Äntligen är den hos mig. Inte alltför speciell i sig, men ack så god! Skolan fick inte se en skymt av mig idag för jag är hemma och är sjuk. Hostar än. Förmiddagen spenderade jag i min säng tillsammans med Cancerkliniken med klassisk musik i bakgrunden. Boken har hittills bara handlat om personskildringar, men jag trivs med det. Hela eftermiddagen har jag städat mitt rum, tvättat, lagat soppa, gjort mig förtjänt av en kopp varm choklad, givit kärlek till mina gullesvin och lyssnat på Christophe Maé. Han har sjungit för mig hela kvällen med. Franskan som jag nästan glömt bort. Nu är den tillbaka. Det är först nu som jag inser hur mycket jag saknat franskan. Så unik. 2 dagar har gått sedan jag träffade Majourie på Kungsgård, och av någon anledning har jag inte ens kommit ihåg att nämna det förrän nu. Min fransklärare som undervisade mig 1:a & 2:a året på gymnasiet. Vilken glädjespridare. Hon sprider sån otrolig kärlek omkring sig. Kliver man in i hennes bubbla (bubblan alla har omkring sig) känner man hur man fylls av hennes värme. Hennes bubbla är extremt stor också om man jämför med andras. Unika Majourie! Titta på överskriften! Fint va?! Hon kom på den. Eftersom hon är från Sidney tyckte jag det var extra gulligt. Översättning för icke franskkunniga: Om du var en skog, skulle jag vara Sverige. Här nedan ser ni en svensk skog om hösten. Jag målade den förra hösten. Det var svårt att få de rätta färgerna på fotot, men jag vet att ni kan fantisera er till de rätta!



Christophe Maé - Ne m'abandonne pas