Fridisfrej

För glädje & frihet

På väg igen

Kategori: Allmänt

Lyxade till det med en sovmorgon imorse. Åt sedan frukost och tog tid på mig att vakna till liv. Väl vaken satte jag mig vid skrivbordet framför datorn och där var jag som fastklistrad i flera timmar. Tentan börjar ta sin form nu - äntligen. När familjemedlemmarna släntrade in en efter en tappade jag fokus och beslöt mig för att packa lite istället. När väskan var smäckfull åt jag så att även jag blev smäckfull. Pappa spenderade kvällen i källaren där han cyklade i sin nya cykelställning. Felix spelade dator som vanligt. Mamma var duktig och drog ner till gymmet för att träna med Sita. Jag fick känslan av att de var så upptagna med alla deras aktiviteter så de skulle nog inte märka om jag stack. Så nu sitter jag här på swebus, med min resväska, på väg mot huvudstaden igen. Tänkte väva in lite stockholmska i min tenta så den blir lite övertydlig. Östgötskan har ju en tendens att bli lite luddig ibland, men jag tänker då aldrig överge den. Fina dialekt, hehe.

/Frej på vift

Vilken kvinna!

Kategori: Allmänt

Man kan ju inte annat än le när man ser på programmet Mia på Grötö. Vilken fantastisk människa hon är, Mia Skäringer, och vilka tankar hon har. Det man inte förstår är hur hon kan få allt att låta så bra. Allt hon säger låter så genomtänkt. Men hon är väl bara sig själv. Hon släpper lös hingsten i sig och galopperar ut på andras revir utan att någon säger emot. Allt är bara naturligt, som Mia skulle säga. Om man ändå hade varit lite mer som henne... Men nu är man ju Frida Frej, och det är väl inget fel i det heller.

Det är så mycket jag vill göra. Jag vill hinna svara på breven från mina bästa vänner. Jag vill hinna skriva mer, och då menar jag inte tentor utan om sådant som jag håller varmt om hjärtat. Vill skriva böcker. Vill träffa Ellen, min syster på jorden. Jag saknar henne varje dag! Jag vill dansa med Julia. Jag vill vara med Victor. Jag skulle vilja tacka ja till alla jobberbjudanden som jag får. Jag vill läsa alla mina böcker. Jag vill sticka klart min pippitröja. Träna mer skulle ju inte heller vara fel...

Denna dag bjöd på en långpromenad i snö med Magdalena och hennes hundar. När vi pulsat över gärdet i 30 cm snö och nådde skolgården där vi startade, möttes vi av massa skolbarn i nio- till tioårsåldern som ville klappa hundarna. Vissa kände igen mig från min roll som ängel i julspelet så de berömde mig och tyckte jag var bra. En kille tyckte dock att jag borde skrämt bort Gud från denna jord och sedan tyckte han att jag skulle ha gått upp i rök på slutet. Älskar livliga fantasier. När barnen fått reda på att den ena hunden hette Trixie ville de absolut se vilka trix hon kunde. Det resulterade i att alla barn på hela skolgården satte sig i en snövall och tittade med stora ögon på när Magda och Trixie utförde sina coola cirkustrix. De är så duktiga, och det fick de också bekräftat efter varje enskilt trix då barnen applåderade av förtjusning. Fröknarna på gården tyckte vi skulle komma förbi och "valla" deras elever oftare. När det ringde in för barnen, ringde det hem för oss. Jag gick hem. Åt. Skrev på tentan. Lyckades faktiskt skriva tre sidor, men jag är långt ifrån klar... Klockan halv sex stängde jag ner datorn och begav mig upp till kusinen Gustav på trettonårskalas. Där bjöds det på korvilorvi (vad annars?) och så pratades det skit som vanligt. Det var en ren skrattsalva och skratta var just precis vad jag behövde. Älskar min släkt så himla mycket. Tryggheten, hjärtligheten och värmen är så stor att man bara gosar in sig i allihop och glömmer allt annat.

Kvällen bjöd sedan på det jag började inlägget med. Mia på Grötö. Och jag säger det än en gång: Vilken kvinna!

Nu sitter jag med Felix på hans säng och hjälper honom med matten. Måste säga att jag är en bra syster. Hoppas han tycker det med. Han är i alla fall världens bästa bror. Synd att han inte läser min blogg mer än en gång om året... Han går miste om mina fina ord. Men här i Viken sprids ju allt på några timmar så han får nog reda på det ändå... Om jag skulle ta och säga det till honom direkt istället... Nu ska jag göra det.

Puss & god natt!
Frej

Härs & tvärs

Kategori:

Jag är så in-i-Norden skrivsugen så nu tänker jag ta-mig-17 skriva så tummarna ryker!

I december hade jag fullt sjå med att se på julkalendern, fira svensk jul med afrikaner, baka, gå på Lucia, fira jul med alla nära och, till råga på det, fara härs och tvärs från Valdemarsvik till Norrköping. Från Norrköping till Västerås vidare till Gotland, där det nya året välkomnades. När väl 2013 var välkomnat bar det av mot Valdemarsvik för att en vecka senare förflytta sig till Stockholm under en veckas tid. Först nu, efter en kort mellanlandning i Norrköping, styr jag kosan hemåt till Valdemarsvik.

Det är rysligt mycket åkande hit & dit, men det fina i det är att man får så mycket energi av att man ständigt är i rörelse och att man upplever nya platser och nya ansikten nästan varje dag. Det är härligt!

Känner mig helt och hållet tillfreds med tillvaron och jag måste till-och-med säga att jag längtar hem till mitt skrivbord där jag ska sitta i några dagar framöver och bara skriva, trots att det nu handlar om en tentaskrivning. Den senaste veckan har jag haft en krypande oro i kroppen gällande tentan, men den känslan är som bortblåst. Jag älskar när känslan av att allt är så enkelt plötsligt kommer ifatt mig. Bra magkänsla. Nu sätter jag fart på alla motorer och kör på så länge känslan finns kvar och hoppas att tentan blir bra. Viljan är stark och lösningarna lyser så mycket starkare än problemen så jag ser inget annat än att jag löper rakt i mål.

Det finns en underbar person vid namn Ulla-Britta som jag bara måste få tillägna några fina ord. Hon är 90 år, livsglädjen är enorm och hela hon utstrålar sådan värme att jag blir alldeles lugn när jag tänker på henne. Kommer precis därifrån nu och det kan vara så att min skrivglöd kom från henne då hon har ett långt, härligt liv som journalist att blicka tillbaka på. Och det är just vad vi gjort idag - blickat tillbaka på hennes liv. Tack snälla för att jag fick hälsa på och ta del av vackra minnen ur ditt liv över en fika. Hennes kämpaglad och livsglädje smittade av sig och jag tackar för det!

Nu ska jag kliva av 46:an som jag sitter på och vandra en 5-minuterssträcka i snö. Kan inte bli mer uppiggande.

Skulle kunna skriva mer, men nu får det vara nog för stunden.

/Frej