Fridisfrej

2 coola bananer & 3 heta bananplockare har idag dansat låss i Knäppingsborg. Kul att så många kom och tittade! Svårt att hitta dit bara. Jag var helt vilse, men nu har jag äntligen hittat hem igen. Dagen svänger! Nu är jag hungrig och det vankas god mat. Det doftar ljuvligt om köttet som ligger och fräser i stekpannan. Jag skiner som en sol just nu. Det är lördag och jag diggar till musiken som spelas på hög volym.
Livet leker! Allt strålar.

Vad är viktigast? Kemin, hälsan, vännerna, familjen, skolan eller sin egna tid? Balansen är svår att hitta. Vill lägga alla kategorier i prio 1, men no, har testat det ett flertal gånger och det har resulterat i att jag kidnappats av stressens herre. Han var otäck. Så nu då? Välja såklart. Eller? Just nu ligger hälsan närmast botten och jag känner mig gråtfärdig. Jag mår bra när min hälsa är på topp, när jag har tid till min underbara familj & när jag är med mina vänner. Varför kan man inte hoppa skolan, eller åtminstone strunta i alla prov, för det är dem som sabbar livsnjutningen. Viktigast för mig är inte skolan, fastän jag älskar att lära! All press gör att det inte ens är kul att lära något man annars hade njutit av att lära sig. Provsystem suger! Ge mig böcker jag ska läsa. Låt mig få slippa allt bussåkande och låt mig lära mig själv, utan skolans hjälp. Tänk så dåligt vissa mår över att tvingas gå till skolan 5 dagar i veckan. Sitt liv tar man själv hand om tycker jag. Jag kanske är den enda till att tycka så, vad vet jag, men jag tror på var människas frihet till att ta hand om sitt eget liv. Det är tydligen inte jag som bestämmer vad som är viktigast på min lista. Det är samhället. Alla osynliga pissregler, måtte de dö!

Nu har jag bara skissat. Ska jag göra en bakgrund, och kanske färglägga den ?
 

När man inte orkar ligga längre trycker man sig upp i sittställning på sängkanten för att känna efter om man orkar gå några steg. Och det gör man! Inte alltid. Men idag! Dessa dagar ser man delfiner i allt och man hinner göra saker man länge tänkt göra men inte riktigt haft tid till. Skriva, koka ägg, lyssna på bra musik, studera varje steg Pulver & Nicko tar i sitt eget lilla paradis och bara det att man inte har någon som helst tidsuppfattning. Det känns som att vara på Bokö. Allt bara flyter med vågorna. Det är underbart. Jag är livet dessa dagar. & jag älskar att vara jag!

Pulver & Nicko

Lyckans dag. Äntligen är den hos mig. Inte alltför speciell i sig, men ack så god! Skolan fick inte se en skymt av mig idag för jag är hemma och är sjuk. Hostar än. Förmiddagen spenderade jag i min säng tillsammans med Cancerkliniken med klassisk musik i bakgrunden. Boken har hittills bara handlat om personskildringar, men jag trivs med det. Hela eftermiddagen har jag städat mitt rum, tvättat, lagat soppa, gjort mig förtjänt av en kopp varm choklad, givit kärlek till mina gullesvin och lyssnat på Christophe Maé. Han har sjungit för mig hela kvällen med. Franskan som jag nästan glömt bort. Nu är den tillbaka. Det är först nu som jag inser hur mycket jag saknat franskan. Så unik. 2 dagar har gått sedan jag träffade Majourie på Kungsgård, och av någon anledning har jag inte ens kommit ihåg att nämna det förrän nu. Min fransklärare som undervisade mig 1:a & 2:a året på gymnasiet. Vilken glädjespridare. Hon sprider sån otrolig kärlek omkring sig. Kliver man in i hennes bubbla (bubblan alla har omkring sig) känner man hur man fylls av hennes värme. Hennes bubbla är extremt stor också om man jämför med andras. Unika Majourie! Titta på överskriften! Fint va?! Hon kom på den. Eftersom hon är från Sidney tyckte jag det var extra gulligt. Översättning för icke franskkunniga: Om du var en skog, skulle jag vara Sverige. Här nedan ser ni en svensk skog om hösten. Jag målade den förra hösten. Det var svårt att få de rätta färgerna på fotot, men jag vet att ni kan fantisera er till de rätta!



Christophe Maé - Ne m'abandonne pas