Idag har jag varit på introduktionsdag inför min praktik på Initiatives of Change. Jag har tagit in väldigt mycket information så just nu känner jag mig helt slut. Har dessutom varit känslomässigt labil hela dagen. Det började med att jag var nervös, sedan skulle vi sitta tysta och lyssna på vår inre röst och dela våra tankar med varandra. Då kunde jag bara tänka på pappa och då kom tårarna. Det var jobbigt att gråta och prata samtidigt. Det kändes ändå rätt att berätta för teamet varför jag blev så ledsen. IofC jobbar utifrån de fyra fullständigheterna ärlighet, kärlek, renhet och osjälviskhet och tanken är att man ska jobba utifrån sig själv och fråga sig själv varför man vill någonting och sedan koppla det till dessa fyra grundstenar. Efter det blev jag glad, men när jag kom hem kom tårarna igen. Det var Victor som sa något dumt som jag reagerade på. Vissa dagar räcker det med en mening, och knappt det, för att jag ska brista. Vi blev kompisar igen väldigt fort som tur var. Hämtade hem sushi och nu ser vi på TV. Hejhopp.