Stolta jag med blick av liv jag vaknar, tittar.
Brådskans herre mig trampar på hälar jag skyndar.
Klockan den ticka och springandes mina fötter vill vara.
Stilla stånden buss väcker glädje i mulet väder
och lusten att hoppa för njutande syfte sänks snabbt
i fullproppad buss med piskande regn på rutan skåda.
Strålande solljus mig väcker till liv, framme.
Lockigt hår jag haver tappar dess glans och tystnar,
ty, maskin som stannar tid gör det avskräckt.
Vissa dagar kan vara längre än andra men tänk
att vi, vår jord, snurrat ett likadant varv igen.
Jag som isbjörnen täckt i päls jagar tiden,
för spårvagnen strunta i skyndande björn med släpande vän.
En buss mig passerar, drar vännen med in och vi rullar igen.
I varm skola med pratande väggar jag kliver in.
Ser vänner envisas att hinna saker men förgäves.
"Klick" sade maskinen som tiden stanna kan.
Läraren av kruxmetoder får mitt huvud att ruttna bort,
jag tänka vill men utan respons jag ramlar död.
På bänken jag illa mår och en ängel mig stadgar.
Du, min vän skola icke falla ännu, ty
livet är långt och glädjens herre ska dig hjälpa.
Ur drömmen jag styrka får och vänskap ger tröst.
Sömn, hunger & ilska vill besegras nu.
Söta pojken får fnitter att strömma ut ur mig.
Lyckad eftermiddag tillslut och kärlek övervinner allt!
Men öppen kärlek kan dock fånga fler än en.
Med tindrande blick som ingen i världen kan förmås döda
finns där bara en sak kvar att göra, glömma.
♥
