Jag är så skönt trött efter denna härliga dag som varit fylld av blommor, sötsaker och familjemedlemmar. Mamma, pappa, mormor och morfar kom hit med all kärlek i världen. Jag fick fina blommor av dem och jag bjöd dem på morotskaka. Den var himmelskt god. Morfar var här för första gången och han tyckte att vi bodde fint och sa att det var större än han tänkt sig. Efter massvis av kaka, kaffe och skratt gick de härifrån. Då försvann mycket av den goda energin. Men den byggdes snart upp igen för Victor och jag åkte på lilla Teodors 1-årskalas där det var håll igång. Barnen lekte. Lägenheten var pyntad med ballonger och girlanger. Och bänken var full av kakor och tårta. Vi mumsade och lekte. Sedan drog vi hemåt och på vägen köpte vi våra favoritburgare från gatuköket på hörnet. Den senaste timmen har jag skissat på ett ansikte, men sedan sköljde tröttheten över mig så jag la ner projektet och placerade mig i sängen istället. Gladiatorerna visas på burken och jag har tankarna på ostbågspåsen i skåpet. Ska nog hämta den. Det är ju trots allt en ätardag. Ha det fint. Puss.
Jag hade en hemmadag igår. Victor for iväg tidigt så jag fick inget sällskap vid frukostbordet. Jag läste lite och sedan gick jag och slänge glasflaskor, pantade och handlade. Vädret har gått från minusgrader till plusgrader nu. Igår var det regnmoln över hela Stockholm och det är något speciellt över det. Ljuset får en magisk färg. Tror det är för att staden lyser upp molnen. Jag fashineras lika mycket varje gång. När jag kom hem åt jag mat och sedan gick jag ut på stan igen. Handlade present till en liten kille som fyller ett år. Det ösregnade på vägen hem, och jag hade glasögon på mig. Hade behövt vindrutetorkare på dem för jag såg inte ett jota. Håret var dyngsurt. När jag kom hem bakade jag en kaka. Den ska ätas när mina hjärtan kommer hit. Victor kom hem rättså skapligt. Mellan fem och sex. Han sa att han hade ont i hjärtat för att han är så stressad. När jag senare ska öppna en förpackning frågar jag Victor om hjälp. Då hinner han knappt hålla i den innan den smäller. Hur högt som helst. Och han får ännu mer ont i hjärtat, stackaren. Och mig var det också synd om för när jag skulle lägga mig i sängen så var det inga kuddar där vi brukar ha dem så jag slog bakhuvudet rakt i väggen. Fick sitta med en kycklingfilé mot skallen för att bulan skulle minska. Hade ont hela kvällen. Victor och jag åt middag och såg på film. Sedan blev jag tjurig för jag var så trött så då var det bäst att lägga mig. Inatt drömde jag att jag åkte till England igen, med hela gänget. Vi skulle bo i våra gamla värdfamiljer. På flygplatsen insåg jag att jag glömt mitt pass så jag ber piloten att vänta på mig. Sedan åker jag hem, packar färdigt väskan, åker tillbaka till flygplatsen och sätter mig tillrätta i vårt privatflygplan. När vi lyfter kommer jag på att jag inte har berättat för Victor att jag ska åka iväg och vara borta i tre månader. Då får jag panik. Vaknar och inser att det bara var en dröm och att klockan är åtta.
Victor och jag hade en fin morgon tillsammans. Helt fri från stress. Vi åt frukost och gjorde oss i ordning för en bra dag. Pendeltågstrafiken strulade lite, men jag hade tur och lyckades ta mig till skolan ändå. Hade föreläsning och seminarie. Äntligen trillade polletten ner för mig. Mönstret uppenbarade sig och allt jag hittills lärt mig föll på plats.
Efter skolan gick jag till ICA och sedan till nästa ICA för att det första ICAt inte hade allt jag ville ha. Tur att vi är omringade av flera där vi bor. När jag kom hem somnade jag bums. Tillät mig dock inte sova mer än 20 minuter för jag hade en del saker att ta itu med. Så jag ringde mamma för att jag inte skulle somna om igen. Sedan fixade jag med mina kläder. Vek och la i lådor. Victor sms:ade att han skulle bli sen hem ikväll så jag lagade mat och åt middag själv. Men det gick bra. Jag har mått så bra idag. Känt mig helt stabil. Victor kom hem när jag ätit färdigt. Han jobbar ihjäl sig och jag tycker inte om det. Vi har iallafall haft en mysig kväll. Lugn och stillsam.
Nu ska vi sova för i morgon ringer klockan tidigt. Puss & god natt! ♡
Nu är energin tillbaka. Vändningen kom när jag pratade med Magda i telefon. I en och en halv timme fanns hon där i mitt öra och överförde massvis med härlig energi. Kände mig som en mobil på laddning. Ibland behövs det. Och då är det tur att jag har så fina vänner ikring mig. När jag uppnått en energinivå på 100% la vi på luren. Jag sprang fram och tillbaka mellan lägenheten, tvättstugan och ica och förbrukade säkert 50% av min energi. Efter sista vändan till tvättstugan möttes jag som tur var av Victor som stod och studsade i hallen. Han hade packat upp alla varor som jag handlat och slängt in innanför dörren. Han sa fina saker till mig som gjorde mig överglad. Garanterat 100% energi i honom idag, tänkte jag. Vi hjälptes åt att göra en kycklingsallad och åt den med god aptit. Hela kvällen har energin flödat i alla färger och min favorit är orange. Nu ska jag sova. Tack Magda & Victor för att ni funnits där för mig idag. Och Julia, du lyckades fylla mig med massor av kärlek via snapchat. Höjde musiken efter det. Hihi. Puss på er ♡
Det är något som är fel med den här dagen. Allt är grått och tråkigt och jag känner mig som luft. Försöker tänka på bra saker. Som att mamma, pappa, mormor och morfar kommer och hälsar på i helgen. Att det är ett-årskalas på lördag. Att jag lyckades få igång mitt utskriftskort (äntligen!) så att jag kunnat skriva ut massor av papper idag. Att jag lämnat in papper i utbildningexpeditionen så att jag kan få mina Uppsalakurser tillgodoräknade i mitt program. Att jag ska hem och äta god mat nu. Att jag kommer lyssna på bra musik hela eftermiddagen. Fokus fokus fokus. Och jag påminner mig själv en gång i minuten att jag inte är luft. För jag är mer än så.
Vilken underbar dag! Har varit och lunchat på ett nytt trevligt ställe med Rebecca och Viktor. Energin har flödat och SOM vi har skrattat. Har ont i kindmusklerna nu. Jag bjöd hem dem på gofika och Viktor fick en smärre chock när han såg hur litet vårt lilla bo är. Haha. Vi åt kladdkaka och sedan tränade vi bort det med en svår ben- och balansövning. Nu är jag hemma hos Rebecca och vi har just färgat hennes hår. Strax väntar mat och kortspel. Tack för den här dagen, mina hjärtegryn! ♡
Morgonen började bra. Sov längre än vanligt. Hade en föreläsning på Södertörn. De första två timmarna höll jag mig fokuserad, men sista timmen tänkte jag bara på mat. Lunchade med David. Åt mina supergoda pannbiffar som jag lagade igår. Sedan skulle jag skriva ut en utvärdering, men inget gick min väg. Kortet spärrades och jag var rasande. I en timme försökte jag få det att fungera. Stod i köer, sprang mellan Mediecenter och biblioteket, men allt förgäves. Det ville inte fungera. Så jag tog pendeltåget hem. Det var trångt och jag hatade alla. Inte personligen, som du förstår, utan jag var bara sur för att kortet inte ville fungera. Det förstörde min planering för veckan. När jag kom hem bakade jag därför en kladdkaka. Smeten gjorde mig glad. Kände mig så busig. Som om jag gjorde något jag inte fick. Gräddade kakan och lagom när den var klar kom Victor hem. Vi pratade, gosade, pillade med hans nya mobil och skrattade. Jag lagade spagetti och köttfärssås och vi tyckte det var den godaste jag gjort någonsin. Efter maten har vi bara legat och jäst i sängen samtidigt som vi skrattat hysteriskt. Kan inte ens minnas sist vi skrattade såhär mycket tillsammans. Jag är nära till skratt hela tiden, precis så som jag brukar vara när jag är i balans. Äntligen verkar jag ha hittat tillbaka till mig själv. Nu ska jag fortsätta prioritera mig mig mig. Det fungerar ju.
Nu ska vi äta kladdkaka med vispgrädde. Ta hand om dig! ♡
Jag hatar att sova ensam. Ändå var jag tvungen att ta mig igenom det inatt när Victor var i Vaxholm. Skakade till sömns. Allt kändes fel. Vaknade imorse och kände mig fruktansvärt ensam. Satte igång radion för att slippa höra tystnaden. Åt frukost länge. Victor kom hem runt elva. Det tog någon timme innan vi sa något till varandra. Jag bröt ihop. Victor tryckte mig mot sitt bröst och höll om mig hårt. Kramades länge och sedan pratade vi ut. Tårar och prat övergick i skratt och kärlek. Det har varit han & jag hela dagen och mitt hjärta ler. Vissa dagar känner man både livets upp och livets ner.
Vilken underbar dag. Jag har fått följa med på en helt magisk utflykt ut på isen med Ellen & Erik. Och Hannas gosiga hund Lizzie hade också turen att få följa med. När jag kom hem till Ellen & Erik var Hanna där. Vi delade med oss av våra senaste veckor och återigen påminde vi varandra om att vi är skapta i samma form. Vi har suttit i våra lägenheter och känt samma ångest och fällt precis lika många tårar. Lite märkligt, men vilken lättnad! Axlarna åkte ner en decimeter. Plötsligt kunde jag andas ordentliga andetag igen, vilket jag inte kunnat på flera dagar. Jag klappade den lilla hunden. Hon gjorde mig lugn. Erik och Ellen packade väskan och sedan gav vi oss iväg ut på äventyr. Vi gick ut på isen, andades in kall luft och lekte fågelskådare. När vi hittat den perfekta platsen slog vi läger. Ellen lagade nyponsoppa i stormköket. Vi sörplade högt och njöt. Erik knäppte hundratals bilder på alla fina fåglar och blev nära vän med en rödhake. Hägrarna svävade över oss, mäktiga som de är. Naturens magi omfamnade oss och drog med oss på ett äventyr som vi sent ska glömma. Åter hemma hos Erik & Ellen övergick naturens magi i kreativitet. Radioprogram konstruerades, teckningar skissades och sagor skrevs. Vi skrattade hysteriskt, så som bara Ellen & jag kan göra. Erik lagade fantastiskt god mat till oss, kock som han är. Jag kände mig älskad och omfamnad. De följde mig hela vägen hem till dörren. Nu känner jag mig så otroligt rik. Kommer somna gott. Tack för all kärlek, underbara ni! ♡
Nyvaken och lite yr. Victor sover fortfarande. Det föll några tårar igår fastän att jag bestämt mig för att det skulle bli en härlig och fredagsmysig kväll. Idag ska jag därför inte ha några förväntningar. Dagen får komma och jag ska försöka göra det bästa av varje sekund. De senaste två veckorna har jag tvingats fokusera på andningen vid flera tillfällen. Reagerar på allt. Igår fick jag, trots tårar, njuta av god mat som Victor lagat. Entrecôte.
Idag väntar äventyr med Ellen och Erik. Hoppas jag får känna lukten av skog. Nu kurrar magen så det är bäst att ladda upp med en rejäl frukost så jag orkar med denna härliga lördag.
Det är Victordagen idag. Han fick några extra kramar imorse och sedan följde jag honom till busshållplatsen, halvspringandes. En snabb puss och en vinkning, sedan skiljdes vi åt.
Dagen har efter det ägnats åt att handla, dammsuga, skura och laga mat. Musiken har spelats på lite för hög volym för att alla grannar ska vara glada, men det struntar jag i idag. Prioriterar mig. Och det är första dagen på länge som jag är hemma ensam en hel vardag. Det är helt underbart.
Nu ska jag läsa en uppsats om utvärderingens historia. Har skaplig koll, men det skadar ju inte att det sjunker in riktigt ordentligt.
Vilken lyx det är att ha Rebecca i samma stad. Äntligen kan vi dela vardagen med varandra igen. Min allra äldsta vänskap och första bästa vän. Hon kom till mig nu i eftermiddags och nästan direkt gav vi oss av till Café Tranan för en cappuccino och ett glas rött. Efter några timmar där åkte vi hem till Beccis och käkade pizza, badade med massor av skum och kalasade på glass och chokladsås. Munnarna har gått i ett hela kvällen och vi har skrattat och haft en underbar kväll. Fina Rebecca. Känns mer som en syster än en vän eftersom vi stått vid varandras sida allt sedan barnsben. Vi vet nog det mesta om varandra. Så härligt att du flyttat hit till Stockholm äntligen. Hit till MIG ♡
Vaknade av alarmet kvart i sju. Kände mig utvilad i knopp och kropp, men bestämde mig ändå för att ligga kvar och njuta av Victors värme en stund till. Mättade min kurrande mage med havregrynsgröt och björnbär som jag plockade i slutet av sommaren. Därefter begav jag mig till skolan för lite plugg med Petra och hennes dotter Emilia. Försökte läsa några sidor i en tjock bok på engelska. Läste EN sida totalt. Jag hade väldigt svårt att koncentrera mig så det blev ett avsnitt av julkalendern med Emilia istället. Vi tog en tidig lunch och sedan bestämde jag mig för att åka hem. När hjärnan inte verkar mottaglig så är det bara att lägga ner för dagen och försöka igen i morgon. Solen lös på mig hela vägen hem och jag tänkte på de människor och ting som gör mig glad i hjärtat. Då blev lilla frusna jag varm och lätt.
Nu har jag suttit rätt-upp-och-ner på sängen i en timme och tillåtit mig själv att bara vara. Så himla skönt. Snart kommer Rebecca och då ska vi gå till något mysigt ställe och dricka vin. Det är en sådan torsdag idag.
Vill ha värme och skratt i hjärtat ikväll. Bara det.
Det är minusgrader ute och jag glider fram på de isbelagda trottoarerna i Stockholms innerstad. Efter ett halvårs studieuppehåll är jag åter tillbaka i skolan för att läsa min sjätte och sista termin som innefattar kvalificerad utvärderingsmetodik, kvalificerad utredningmetodik och slutligen praktik (om jag nu inte får för mig att göra projektarbetet istället). Det känns lite märkligt att använda hjärnan på det här sättet efter att ha jobbat på bageriet Le Violon Dingue i ett halvår. Hjärnhalvorna turas om att jobba. Det är nog bra det. Just nu handlar allt om utvärdering. Föreläsaren Mehdi är väldigt bra och pedagogisk. Han använder mycket färg och bilder och det är precis vad jag behöver. Han använder sig dessutom av exempel tagna direkt ur vardagen som man verkligen kan relatera till. Som exempelvis att köpa sig ett par skor. Detta för att vi ska förstå själva strukturen innan vi går in på the real shit lite senare. Så tack Mehdi. Examinationsuppgiften till detta moment är att göra en metautvärdering i en grupp om tre och min grupp består av David, Aras och mig.
Det är kyligt både inne och ute nu och jag överlever tack vare min älskade fleecedress. Victor vill gärna ha runt 15 grader i lägenheten men jag föredrar att ha det lite varmare. Jag blir helt handlingsförlamad när det är så kallt här inne. Vill bara krypa ner under det varma täcket och stanna där. Älskar ju att vara ute i denna kyla förstås men det är inte samma sak. Då är man ju fullt påpälsad, man gör ofta någonting roligt och dessutom så vet man att man snart ska få komma in och tina upp. Men när man då kommer in och förväntar sig värme, men istället möts av kyla, då blir man stel & tvär.
Nu (innan Victor kommer hem) står elementet på full fräs och nu ska jag även dra igång gasspisen för lite matlagning.
Jag är en nöjd, glad & sprallig tutta som älskar att ha kul. Jag har alltid överflödigt med överskottsenergi och en del av mitt liv går ut på att försöka göra av med så mycket energi som möjligt genom att göra roliga saker. Jag ser hela livet som ett äventyr!
