Fridisfrej

För glädje & frihet

Vårfest och hopp

Kategori:

Jag mår så bra bland alla dessa nya människor! Allt känns så hoppfullt och de ger mig så mycket stöd, kraft och kärlek. Vill aldrig lämna de här människorna! Vi är som en stor familj. Idag träffade jag ytterligare några nya människor med såå varma hjärtan. De brinner verkligen för människan och samhället. Alla nya kontakter känns så viktiga för mig. De ger mig nya perspektiv på livet och de är så engagerade i allt som är godhet. Min yngsta nya vän från idag är i 3-årsåldern och den äldsta i 80-årsåldern. Har varit på en lyckad vårfest ikväll och jag vill bara spara den här känslan som jag har just nu så att jag kan ta fram den nästa gång när jag känner mig otillräcklig och nere. En kille ringde mig just (30 minuter efter att vi sagt hejdå) och han ville tacka för min tid ikväll, och jag började nästan gråta. Jag känner att jag inte ansträngt mig nånting knappt, och ändå betydde detta så mycket för honom. Det är så himla lätt!! Det är ögonkontakt och tid som folk behöver. Tänk om alla kunde ge en timme i veckan på att bara prata med eller lyssna på en annan människa!?! Jag känner mig hoppfull! Om det är så här lätt att bidra till ett bättre samhälle, då ser framtiden ljus ut! 

Känslornas vecka

Kategori:

Den här veckan har jag nog hunnit med att känna alla känslor som finns i människans känsloregister. Iallafall känns det som så. Jag har känt mig stressad, förväntansfull, engagerad, ledsen, stolt, glad, arg och avslappnad. Har tränat varje dag. Sprungit, gått långpromenad på ca 1,5 mil. Cyklat 1,3 mil, gymmat och utomhustränat med världens bästa tjejer. Känner mig öm, pigg och stark på samma gång. För första kvällen på länge känner jag mig i balans. Hormonnivån har stabiliserats efter flera dagars invärtes kaos. Så TACK kroppen för att du ger mig denna lugna kväll så jag kan återhämta mig lite. Puss och kram. Saknar många, älskar många och är tacksam för mycket. Nog för nu. Natti ♡

Uppdatering

Kategori:

Känner mig usel vad det gäller uppdateringen på bloggen den här veckan. Det är bara det att jag har så många järn i elden. Den här veckan har jag mött många intressanta människor på praktiken och min engelska förbättras för varje dag som går. Det har varit en solig vecka och jag har varit ute en hel del. Gått långa promenader och beskådat alla blommor som åter vaknat till liv igen. Lunchat utomhus och gjort lite trädgårdsarete på jobbet. 

I början av veckan jobbade Victor sent och då kom Beccis och nattgästade mig. I förrgår hade jag en gråtdag på grund av diverse ting så igår kände jag att jag behövde få svettas rejält för att komma i balans så då gick jag till gymmet med Ellen. Vi körde stenhårt och låtsades att vi drog stockar i skogen. Det funkar alltid! Det var en tjej som kom fram och berömde oss och jädrar vilken extraenergi vi fick. Så fina människor det finns! Efter träningen bjöd Ellen på mysmiddag som verkligen gjorde susen. Alla känslor balanserades och efteråt kunde jag andas som vanligt igen. 

Idag har jag varit i Tensta för första gången i mitt liv. Fått träffa superhärliga människor och ätit etiopisk mat i Tensta Konsthall. På torget kryllade det av människor som pratade med varandra(!) och alla verkade så glada. Stämningen var så härlig och det kändes som att vara i alla länder samtidigt. En plats olik alla andra platser jag varit på i mitt liv. Det är en levande plats där folk verkar se varandra. Det finns dock många problem att tampas med i Tensta just nu. Det är många ungdomar med identitetsosäkerhet, en hel del användning av vapen, mycket frustration och låga betyg i grundskolorna. Just nu jobbar vi med ett projekt som fokuserar på kommunikation över generationsgränser i Järvaområdet, för att på så sätt stärka tilliten mellan ungdomar och vuxna. Jag träffar så många eldsjälar varje dag och jag är så otroligt tacksam för att jag får den äran att tillbringa min vardag med så mycket kärlek ikring mig. Puss och kram 

Vaxholm

Kategori:

Innan jag berättar om idag så måste jag nämna något om den fantastiska inflyttningsfest som jag var på igår. Lidija bjöd in till fest i hennes nya 2:a och hon hade fixat och gjort så fint. Det var mängder av mat och dricka uppdukat i vardagsrummet och allt var supergott! Förutom den där plommonsnapsen...haha. Vi var säkert femton pers på plats och från början kände jag bara tre. Det var en härlig blandning av trevliga människor och jag hade väldigt roligt. Så tack så mycket fina Lidija!

Idag tog Victor och jag bussen ut till Vaxholm. Det kändes som att komma hem, trots att jag aldrig satt min fot här tidigare. Kanske är det på grund av kullerstenen och vattnet... Det är så himla vackert! Sten och Victor kämpade med att få igång snurran i några timmar, och till slut så ville den hoppa igång. Vi for ut på ett soligt och blåsigt Östersjön för att fiska och ha picknick. Ingen fisk ville hugga trots topputrustning och tålamod, men som tur var så hade vi tagit med oss annan fisk som vi kunde mumsa på. Och även annat gott. Bland annat rökt makrill, laxwallenbergare, havskräftor och skagenröra. När vi kom hem lite urblåsta och stela så var vi bara tvungna att avsluta toppendagen på bästa sätt. Bastun sattes igång och vi njöt oss igenom några timmars bastande. Nu känner jag mig så otroligt skön i kroppen. Ligger i ett båthus som lutar lätt och jag vet att jag kommer sova sååå gott. Puss och godnatt! ♡

Prinsesstårta till en prinsessa

Kategori:

Idag är det Kindas 25-årsdag. Hon flydde från kriget i Syrien för ett halvår sedan och jobbar nu som volontär på IofC i Sverige. Idag har vi firat henne med födelsedagssånger på flera språk, lunch och prinsesstårta. Under dagen har hon varit ledsen och rörd om vart annat. I ena stunden har hon längtat hem till sin familj och sina vänner i Syrien. De har ringt och grattat henne och när de lagt på har hon blivit väldigt ledsen. Och i andra stunden har hon varit rörd och överväldigad över att hon inte är ensam och att vi så gärna ville fira hennes födelsedag. Förstå hur det måste kännas att fira sin födelsedag utan sin familj och sina närmsta vänner! Jag känner med henne. Det är fruktansvärt jobbigt att sakna. Men samtidigt har jag inte en aning om hur hon känner eftersom min familj är i säkerhet medan hennes är i fara. Idag är mina tankar hos Kinda och hennes familj. 

Kinda drömmer om att en dag bli filmregissör. Hon har redan gjort några filmer om kriget i Syrien och när jag fick se dem idag blev jag stum. När hon blåste ut ljusen på tårtan så bestämde vi att hon var värd minst fem önskningar. Kinda är rolig, omtänksam, varm och vacker och jag hoppas att alla hennes drömmar och önskningar slår in en vacker dag.

Grattiskramar från mig!

Energi

Kategori:

Jag sitter med i många möten och det är helt underbart! Att träffa så här många nya människor ger mig så mycket energi. Får träffa människor från olika delar av samhället och alla bidrar med sina tankar, idéer och personligheter. Det knyts hela tiden nya band och samarbetskraften som skapas är helt enorm! Jag känner att det här kommer leda till någonting väldigt positivt. 

Våga mötas över alla gränser (kulturella, religiösa, generationella, osv)!!! Om man skapar förutsättningar för människor att mötas så kan allt vara möjligt. Länge leve medmänsklighet och kärlek!

Puss & kram

Mörkt regn

Kategori:

Jag bussar till praktiken i ett mörkt regn. Morgonen har hittills varit seg. Jag vaknade outvilad, snoozade för länge och när jag skulle gå ut genom dörren fick jag en utskällning till råga på det. 

I måndags hade jag min första praktikdag med mycket information och nya ansikten. På kvällen kom Rebecca och nattgästade oss. Gårdagen rullade på bra, men det är hela tiden nya intryck och ny information som strömmar in i huvudet. Det känns att hjärnan är lite övverhettad. Speciellt som idag när jag vaknar efter sju timmars sömn och ändå känner mig seg och outvilad. 

Under promenaden till jobbet ska jag passa på att suga i mig ny energi. Om man skalar bort ordet mörkt från mörkt regn så blir det ju bara regn kvar. Och jag gillar ju regn. 

Positivt tänkande och kärlek till alla medmänniskor ♡

Introduktionsdag

Kategori:

Idag har jag varit på introduktionsdag inför min praktik på Initiatives of Change. Jag har tagit in väldigt mycket information så just nu känner jag mig helt slut. Har dessutom varit känslomässigt labil hela dagen. Det började med att jag var nervös, sedan skulle vi sitta tysta och lyssna på vår inre röst och dela våra tankar med varandra. Då kunde jag bara tänka på pappa och då kom tårarna. Det var jobbigt att gråta och prata samtidigt. Det kändes ändå rätt att berätta för teamet varför jag blev så ledsen. IofC jobbar utifrån de fyra fullständigheterna ärlighet, kärlek, renhet och osjälviskhet och tanken är att man ska jobba utifrån sig själv och fråga sig själv varför man vill någonting och sedan koppla det till dessa fyra grundstenar. Efter det blev jag glad, men när jag kom hem kom tårarna igen. Det var Victor som sa något dumt som jag reagerade på. Vissa dagar räcker det med en mening, och knappt det, för att jag ska brista. Vi blev kompisar igen väldigt fort som tur var. Hämtade hem sushi och nu ser vi på TV. Hejhopp.