HöST På BOKö
Kategori: Allmänt
Jag, mormor och morfar åkte igår morse, tidigt. Det var hård sjö enda till Ljugarolle där det blev lite lugnare med stora mjuka vågor. Det var blåsigt och rått eftersom det hade regnat natten innan, men med min nya fårmössa gick det suveränt! När vi kom iland gick Morfar och jag och hälsade på hos Kent för att prata lite jakt och titta på deras nya vedkamin. Därefter gick vi och hämtade mormor och gick en lång promenad förbi stugbyn och vidare mot skolbryggan. Vi hälsade på fåren och sedan hästarna. Hästarna gick med oss tills vi kom till grinden. De går fritt på halva ön just nu eftersom det inte är mycket folk ute. Mormor var livrädd! Men de är snälla (och enorma) Nordsvenskar, faktiskt. Vi stannade till hos Urban och köpte ägg. Han berättade att det kanske inte kommer vara några djur på Bokö nästa år om ingen tar över... Jag tänkte: Varför i hundan är jag inte färdigutbildad, har en bonde till karl och är rik?... Tankarna avbröts när jag gick in i en brännässla, tyvärr. Vi strosade vidare ner till hamnen och jag kollade badtemperaturen. Det var hela 7 grader i vattnet. Men något bad blev det dock inte!
Efter vi ätit fläskfilé drog morfar och jag iväg för att lägga nät. Saknar redan doften av hav, och ändå bor jag nästan bredvid vattnet i Viken. Iaf körde jag. När vi hittat rätt ställe bytte jag plats och rodde i stället. Morfar la i nätet. Efter 17 år har jag äntligen lärt mig några av hans fiskefraser. Det kan låta ungefär såhär: "Styr opp ett!", "Ge mä!", "Dennave", "Opp emot" och "Vänn om stäva". Vi la i några vetter när vi ändå var ute för han skulle jaga fågel på morgonen. Jag pratade hans språk hela vägen tillbaka och han log stolt med cigaretten i mungipan och med jägarkepsen på huvudet. Det är min morfar det!
På kvällen tittade vi på "så mycket bättre" och den här gången var det Tomas Di Leva som var huvudpersonen. Riktigt bra program det där!
Idag gick jag upp klockan 06.40 (vintertid) och mormor och jag fick äta frukost själva eftersom morfar var ute och jagade fågel. Jag gick ner i hamnen och morfar la fast när jag kom ner. Han hade skjutit en and-drake och den hade en sådan klar och fin täckning. Vi åkte iväg för att ta upp "garna", som vi säger, men inte hade vi någon fiskelycka inte. En flundra fick vi totalt. Hela dagen har varit helt lugn, till skillnad från igår då det blåste hela dagen. Lugnet efter stormen. Vi åkte hem och möttes av mormor på bryggan. Hon och jag gick en promenad i leran och jag stannade till för att gosa lite med baggarna också. På tillbakavägen konstaterade vi att dagen var helt fantastisk. Solen lyste som i ett dis på oss och värmde oss i ansiktet en aning, medan himlen över oss var mörkt blå. Det låg ett lugn över hela byn och likaså nere vid hamnen. Mäktig känsla! Vi stannade vid granntanten som stod och fixade i trädgården.
Granntanten, som bor i ett ljusgrönt hus med mörkgröna dörrar, berättade att fåglarna redan ville ha mat för vintern. Hon sa att det var likadant förra året och att det därmed skulle bli en kallare vinter än förra året, vilket även har sagts på andra platser. Hon berättade att hennes syster förra året hade haft en filt hängandes utomhus då en ekorre hade hoppat fram och försökt ta den med sig. Hon hade då klippt sönder den i remsor så det skulle bli lättare för den att ta filten med sig. Ekorren drog med sig alla bitar upp i en tall och in i ett hål i stammen. Ekorren hade redan hunnit komma för att vänta på att vår granntants syster skulle göra likadant i år igen. Och det gjorde hon. Två tecken på att det kommer bli en kall vinter i år också. Granntanten har en jätte mysig trädgård där hon har allt från blommor till squashar och jag är väldigt avundsjuk måste jag erkänna. Hon stod där i stövlar och rensade i rabatten och bredvid henne hade hon hela tiden hennes katt Bonnis. Hon har även haft höns så vi brukar likna henne med Pettson. När vi gick därifrån såg vi en havsörn som svävade ovanför oss, högt upp i skyn. Vi ser allt fler havsörnar nu när det har blivit striktare med regler om vad som får släppas ut i haven och inte. Kul att se att det hjälper.
Mormor, morfar och jag åt flundror, sik, stekpära och spenat till lunch. Så gott! Efter att jag hade varit och kollat in alla slånbärställen packade vi ihop och gick ner till sjön. Jag sprang upp till granntanten med and-drakens vingar. Hon brukar ha dem att soppa bort askan med. Innan jag gick frågade hon: "Vad hör du?". Jag lyssnade och kom fram till att jag inte hörde någonting över huvud taget. Jag svarade: "Ingenting". Då sa hon: "Det är vindens tystnad som hörs. Vi hör aldrig bara ingenting". Jag blundade mot solen och lyssnade på vindens tystnad ett tag till, sedan sprang jag ner till båten. Jag lossade och vi bar oss av. Det var lugnt och vindstilla så jag satt ute hela vägen till fastlandet. Jag åkte förbi Magdalenas får på vägen hem. Jag kom hem precis när jag började skriva det här inlägget för jag vet att det annars inte blir av. Jag luktar fortfarande and (även fast jag tvättat mig) så nu ska jag hoppa in i duschen. Senare i kväll ska jag på Jennys pass och skutta så dagens händelser lär ju bli fler...
LEV!
