Vita villan med den gröna dörren
Där innanför finns den trygghet och kärlek som var först ut med att forma mig till människa. Den värme jag möts av när jag kliver in där, de människor som omfamnar mig och överöser mig med kärlek... skratten, glädjen och ärligheten... tårarna, de tröstande orden och kramarna. Allt det är vad en möts av i villan med den gröna dörren. Där bor mina favoritpersoner med de renaste av hjärtan - mina föräldrar. Mamma och pappa. Och till för en vecka sedan även min bror.
Närheten. I hela mitt liv har den där närheten, värmen och kärleken format mig till den människa jag är. Och jag är så tacksam för all den lättsamhet, glädje och öppenhet ni så omedvetet och härligt har låtit mig växa upp i.
Frihet. Sådan enorm frihet ni gett mig i ert sätt att uppfostra mig. Ni har aldrig slutat älska, ni har alltid varit nära och ni har aldrig pushat eller ifrågasatt mig eller Felix. Ni har bara funnits där för oss med all er kärlek och värme. Ni har lärt mig att alltid uppskatta det naturliga i allt. I människan och naturen. I känslor och nakenhet. I det synliga och i det dolda.
Ni har lärt mig att se det positiva i allt och alla. Till och med i det allra mest negativa och i de allra ondaste. Ni har lärt mig att det en ger, det får en tillbaka, och oftast i dubbel dos.
Tack för allt ni gett och GER!
